Inga kvar

Mådde lite så där nar jag vakna i morse. De två sista kattungarna i Graces kull dog igår kväll. Jag blev lite orolig hur Grace skulle reagera. För flera år sedan råkade hon ut för samma sak. Den gången blev hon väldigt krävande en period efter att kullen dött. Jag fick inte gå någonstans utan henne. Bara en sån sak att gå ut med soporna. Då var jag borta för länge. Det spelade ingen roll om det fanns en till katt i hemmet. När jag var i badrummet och stängde dörren satt hon utanför och jama tills jag öppna dörren. ”Inte så konstigt” kanske någon tycker. Ja, men jag har haft Grace sen den dagen jag kom hem en kväll och hitta henne nyfödd i min säng. Det var över nio år sedan. Jag känner henne ganska väl vid denna tiden. Hon är inte katten som gör mycket väsen av sig. Speciellt inte jama.
Men denna gången gick det bättre. Hon kräver inte min närhet 24/7, men hon håller koll på mig. Hon är nog lite rädd att jag ska försvinna.

Fortsatte som vanligt på jobbet igår. Lillasyster ringde så jag satt och prata med henne i två timmar samtidigt som jag jobba. Det funkar alldeles utmärkt när man har headset (i alla fall när man väl kommer ihåg att få med sig det). Jag bröt nästan bara ihop av skratt några gånger under samtalet. Än en gång kom Jessica och jag överens om att vi har grymt sjuk humor.
Eftersom jag var så deprimerad under tisdagen hade jag ingen ork till att fixa lunch inför onsdagen när jag kom hem efter jobbet. Så vid lunch blev det Konsum för en liten sallad. Jag jobbade över idag igen. Biträdande kommunchefen påpeka i tisdags att jag behövde den där semestern för jag arbetar på som bara den. Jag tror att hon lite diskret försökte påpeka för mig att jag kanske ska ta det lite lugnare och inte jobba ihjäl mig. Jag har jobbat på det sen jag jobba på biblioteket. Där kom bibliotekschefen till mig och sa åt mig rätt och slätt att jag jobbar bra men en aning för mycket. Hon krävde att jag skulle ta en paus då och då. Man har tydligen rätt till fem minuters paus varje timme. Det gäller alla jobb vad jag förstått. Jag tar kanske inte fem minuter varje timme men jag har blivit bättre på att ta paus.

Gick raka vägen hem efter jobbet. När jag kolla postlådan hade den efterlängtade första säsongen av serien Lost kommit. Så när jag kom in var det på med vattenkokaren, fram med teet, byte till mjukiskläder och sen ner i soffan. Detta är första gången jag ser den serien på flera år. Jag har inte sett den sista säsongen sen den sändes på tv, vilket jag tror var någon gång under 2011. Jag har aldrig sett några repriser av serien heller. Så det känns väldigt spännande att se första säsongen igen efter typ åtta år. Vi får se hur många avsnitt jag hinner beta av innan läggdags.

Cheerio

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s